* we were born to run
att slita sig från sängen imorse var verkligen inte det lättaste. hade världens mysigaste gubben med mig i sängen, han låg under täcket och det kändes inte snällt att lämna han där helt själv. när jag sen klev upp och började sminka mig låg han kvar och kollade på mig med sina stora blåa och jag tyckte så synd om han. finns ingen mysigare katt kan jag lova, i helgen fyller han hela 15 år! känns lite sjukt att han verkligen är så gammal, vet inte hur jag ska klara mig utan han. finns ju liksom inte i min värld att han ska försvinna. usch, dör av tanken, hoppas att han kommer leva måååånga år till, min snutte.