nilssonjennipher

just nu känns mitt liv som en mardröm. allt är becksvart och jag vill inget hellre än att bara vakna och inse att allt bara varit en sjuk jävla dröm. mitt älskade djurgården. efter förlusten igår mot timrå gick liksom ridån ner. 6 poäng upp till rögle med 4 matcher kvar. jag vet att det inte är hopplöst och jag vet att hoppet är det sista som överger människan. men nu känns det mer troligt med spel i allsvenskan nästa säsong än att vi ska kunna rycka upp oss och visa att vi förtjänar att vara i elitserien. djurgården är sveriges största klubb, att en sån viktig klubb inom svensk hockey inte kan behålla elitserielicensen känns bara overkligt. grinade som ett litet barn igår. bröt ihop. börjar gråta nu bara jag tänker på skiten. det som känns värst är att djurgården spelar så bra match efter match (bortsett från första matchen) och skapar chans efter chans. ingenting går vår väg. stolpe ut, missar öppet mål, sjuka jävla räddningar av bortalagets målvakt. det gör ont. på riktigt.

och det som gör mig mest arg är alla dessa frågor "hur känns det, haha djurgården får spela AS nästa år" osv. HUR FAN TROR NI DET KÄNNS? ibland önskar jag att man varit en medgångs så man sluppit känna allt detta. självklart kommer jag alltid fortsätta älska djurgården, även om det blir allsvenskan nästa år. alltid, oavsett ni vet. betyder så mycket mer än bara ett ordspråk för mig. det går ju inte att misstolka liksom.